Han gör det igen . Hänför. Får mig att tappa fotfästet om vardagen. Han får en sorglig och tragisk sak att för några minuter bli underbar, rolig och hoppfull. Han får mig att tappa andan. Han får mig att vilja vara den där kvinnan. Han får mig att vilja ha honom. Han är magisk.

Igår firade Leon sin allra första lucia på dagis. Jag grät inte. Jag kunde hålla mig. Men han var så duktig. Tills han inte såg mig mer i folksamlingen och luciasjungandet var tvungen att stoppas i någon minut så jag kunde ta honom. Sen blev han modig igen och gick fram och ställde sig framför hela luciatåget, med ryggen vänd mot en stor publik och började dansa. Han vände sig mot publiken när låten tog slut och började applådera. Han njöt av uppmärksamheten. Min gosse. Min underbara son. Jag har inga ord för hur lycklig och stolt han gör mig.

Idag var jag hos tandläkaren och skulle slipa ner en tand lite och lägga i lite fyllning. Jag fick bedövning. Och en halv minut senare (jag skämtar inte) så sa hon "då var det klart" redan? svarade jag. så nu är jag bedövad i munnen för en halv minuts slipning. Jag dreglar och kan inte dricka utan att det rinner ur munnen lite snyggt. Tur jag är själv.

Jag tittar just nu på musikhjälpen. Det är en av höjdpunkterna på hela året för mig. Te, nerbäddad i soffan och musikhjälpen. Jason är radiopratare just nu. Snygge Jason. Och han har jag böjt mig ner bredvid och blivit fotograferad med.