Magnus Uggla. Det är hans dag i Så mycket bättre idag. Jag har längtat efter detta. För Magnus Uggla var nog inkörsporten för mig till all annan musik som jag sen började älska. När jag var 9-10 år så hörde jag Magnus för första gången. Och var fast. Nu menar jag inte jag mår illa och alla dom senare låtarna utan nu menar jag Magnus under 70-80 talet. Bobbo Viking, Varning på stan, Han kysste mig, Hallå. Skivorna Bobbo Viking och Vad ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt? är genialiska. Jag älskar fortfarande dom skivorna, och hans andra skivor under den eran. Jag och en barndomsvän som jag då hade, Mimmi, tävlade när vi var 11 respektive 9 år vem som hade flest Magnus Uggla skivor. Hon vann. 13-9. Idag har jag kvar alla skivorna plus 4 LP:s med honom. Jag och Mimmi var beroende av honom. Vi tävlade om vem som älskade han mest. Vem av oss som skulle gifta sig med honom (åldersskillnaden på 30 år gjorde oss tydligen ingenting). Vi pratade om Magnus alltid och andades Magnus. Lyssnade på hans skivor så öronen blödde. Och så en dag hände det magiska. Vi skulle få se honom live i Malmö. Han skulle ge en konsert. Detta måste ha varit 97-99 någonting. Vi var i extas och den konserten kommer jag fortfarande ihåg.
Tack Uggla för dina låtar och för att jag har fina barndomsminnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar