Det känns som om tusen år sen jag gjorde ett blogginlägg. Speciellt på denna bloggen. Jag gjorde ett hopp till en annan blogg där det var väldigt inriktat på graviditet och alla följder utav det. Av någon anledning slutade jag mitt i. Det var kanske inte så givande, vem vet. Nu är jag återigen här. Det känns som tusen år sen men det var senaste i mars 2011.
Och det har hänt mycket ska ni veta. Ut kom han, vår son. Jack Leon Modén Dahlén Koski. Idag 1 1/2 år gammal. Och ljuset, hoppet, tron i mitt liv. Min egen religion. Han är full av liv och kör med alla i sin omgivning så mycket han bara kan. Och visar kärlek som ingen annan.
Hans fina pappa, Jonas, min älskade vän. Vi har valt att gå skilda vägar. Om det kommer jag återkomma i ett annat inlägg. För stort och för viktigt för att bara nämna i förbi farten.
Och nu sa min helt nyinköpta dator, nyinköpt dator som redan har fettfläckar glassfläckar matrester brödsmulor och små fingeravtryck överallt, ifrån. Men den gav mig först tillåtelse att välkomna mig själv tillbaka till bloggen. Förhoppningsvis här för att stanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar