Det som är viktigt på riktigt.

Ikväll kramade jag Leon extra hårt. Jag lekte med honom extra mycket. Jag tog upp honom i min famn och snurrade honom runt, runt tills han kiknade av skratt. Matfläckarna som klistrats fast i bordet gjorde mig lycklig. När jag hittade honom i badrummet i full färd med att dra av allt toalettpapper från hållaren, gjorde mig lycklig. När han tog ett foto och rev sönder det, gjorde mig lycklig. När han låg på kuddarna i soffan och drack välling, tittade på mig och log så välling rann nerför mungiporna, då var jag lycklig. När jag sovandes bär in honom på axeln, känner hans avslappnade kropp och hans andedräkt under mitt öra, och lägger honom i sängen, då är jag lycklig. Jag säger att jag älskar honom säkert 10 gånger på vägen ut innan jag stänger hans dörr och säger godnatt. Jag inser att smsåsaker inte betyder något. Att struntsakerna som jag tidigare har hängt upp mig på, har jag släppt totalt. Jag är mamma. Mamma till den finaste människan som man någonsin kan skapa. Och ingen är lyckligare än mig. För jag har Leon. Och när jag gör dom här sakerna extra mycket ikväll, känner känslorna extra mycket, så gör jag det för Kristian. Ska det kräva att en man blir sjuk för att man ska värdesätta vad man har? Kanske. Jag är så ledsen för Kristians skull. Jag vet att jag har skrivit ett annat inlägg om honom innan. Men så länge han kämpar, så länge kommer jag att skriva om honom. Jag läste hans blogg idag igen, som jag alltid gör. Och blir så berörd av honom att jag tappar andan. Såg ni hans medverkan i Jenny Strömsteds nya program häromdagen? Om inte så här har ni. Om ni gjorde det så titta igen. Och krama era nära och kära ikväll och säg hur mycket ni älskar dom. Namnet på inlägget kommer från Kristian. Den meningen säger allt. Betyder allt. Det som är viktigt på riktigt.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/jenny_stromstedt?title=kristian_gidlund_trummis_i_sugarplum_fairy_berattar_om_sin_cancer&videoid=2227724

Och bloggen: ikroppenmin.blogspot.com

Min älskling