Let me learn from where I have been. Keep my eyes to serve and hands to lern

As the winter winds litter London with lonely hearts
Oh the warmth in your eyes swept me into your arms
Was it love or fear of the cold that led us through the night?
For every kiss your beauty trumped my doubt

And my head told my heart
Let love grow
But my heart told my head
This time no
This time no

We'll be washed and buried one day my girl
And the time we were given will be left for the world
The flesh that lived and loved will be eaten by plague
So let the memories be good for those who stay

And my head told my heart
Let love grow
 But my heart told my head
This time no
 Yes, my heart told my head
This time no
This time no

Oh the shame that sent me off from the God that I once loved
Was the same that sent me into your arms
Oh and pestilence is won when you are lost and I am gone
And no hope, no hope will overcome

But if your strife strikes at your sleep
Remember spring swaps snow for leaves
You'll be happy and wholesome again
When the city clears and sun ascends

And my head told my heart
Let love grow
 But my heart told my head
This time no

And my head told my heart
Let love grow
But my heart told my head
This time no
This time no

Leon är hos mig och han gör mig till den stoltaste mamman som finns. Bara dom 5 dagarna som han är ifrån mig så tycker jag att han ha blivit mycket vuxnare på den tiden. Han pratar och säger mycket mer nya ord. Han är det finaste som finns. Imorgon ska vi hälsa på min mormor och sen kommer Johanna och Pontus på eftermiddagen. Leon kommer bli överlycklig.

Idag har varit en mycket trevlig dag:)

tänk över det

jag vet om att jag antagligen är jävligt tråkig för att jag lägger upp en massa youtube klipp på buddy holly and the crickets. visst är det så? men det struntar jag i, för jag gillar det. så jag tänker fortsätta spy ut det över bloggen. jag blir lite fashinerad över att en sån ung människa som buddy, som börjar skriva så bra låtar, blir the father of rock n roll, släpper låtar och blir riktigt känd i två år och sen dör i en flygplansolycka bara 22 år gammal. dom andra två bandmedlemmarna 17 och 19 år gamla. det tycker jag är helt fantastisk med tanke på deras låga ålder och vad dom åstadkom. På den tiden var buddy och hans scenspråk obscent (stavning) och helt nytt. folk blev chockerade av honom. det är jävligt ironiskt med tanke på hur det ser ut idag. han var en svärmors dröm.

Shopping. Detta tråkiga måste. Jag var i en affär idag med hopp om att kanske hitta ett nytt plagg. Jag visste inte vad jag letade efter. Med musik högt i mina öron påbörjade jag mitt letande. Jag trodde jag såg en snygg skjorta, två meter ifrån den såg jag att den hade paljetter på kragen. Jag vände snabbt som fan. Fula byxor, glitter och annat smaklöst var det enda jag kunde se. Buddy i hörlurarna hjälpte mig göra shoppingen genomförbar. Varför tjejer tycker att det är så kul att shoppa? Jag tycker det är roligt med kläder, ja. Men det är inte roligt att handla dom. Så mycket kläder och man märker efter fem minuter att man kommer inte hitta något, och jag blir jätte rastlös. Jag hittade två tröjor idag. Mörka, rätt tråkiga, men det var det bästa jag kunde åstadkomma. Kan det inte komma en snäll själ varannan månad med en stor kasse med snygga kläder och leverera vid dörren så man slipper handla? Det hade jag gillat.

Det kanske är något fel på mig för att jag älskar Buddy Holly så mycket som jag gör, men kom igen. Hur kan man inte gilla hans röst, den sliskiga blicken, ryckningarna och det överdrivna senspråket och blicken tillsammans? Love it

Ångesten kryper sig på. Jag vill lägga mig tätt intill min son som just nu ligger och sover tungt bredvid mig, dra täcket över våra huvuden och stanna där för alltid med honom. Men det går inte. Imorgon ska jag lämna honom hos hans pappa.
Kommer jag någonsin vänja mig vid det helvetet som det innebär? Kommer jag fortsätta att försvinna lite varje gång det händer?
Mina pussar, kramar, närhet, beröring och ord räcker inte till. Allting känns tafatt. Men jag älskar dig, Leon. J A G Ä L S K A R D I G

Jag ägnar all min tid åt min son. Därför blir skrivandet åsidosatt. Jag återkommer när han har åkt till sin pappa och jag har något att säga.

Oh boy

Jag har gått och kärat ner mig i en 22 årig, bortgången man. Typiskt mig.

La Bamba

Befinner mig hemma ikväll, nerbäddad i en för stor tröja, tittar på tv, lyssnar på musik och läser. Samtidigt. Jag har alltid velat ha igång mycket saker på en gång när jag ska koncentrera mig på något. konstigt nog. Tycker inte om tystnad när jag är själv. När jag var yngre och pluggade så var jag tvungen att ha musik på. Jag vet inte varför, det är väl rätt oväsentligt egentligen. Tv:n står på någon dålig amerikansk serie, musiken är underbara Buddy Holly och boken är Femtio Nyanser av mörker. Jag vet..böckerna är inte särskilt bra, inte ens sex delarna (vilket nästan hela boken består av), men har jag läst färdigt första boken så måste jag läsa de resterande två. Det blir ett tvång. Nu fick ni veta denna ointressant informationen. Här kommer en fin man:

Having troubles telling how I feel
But I can dance, dance, dance
Couldn't possibly tell you how I mean
But I can dance, dance, dance
So when I trip on my feet
Look at the beat
The words are, written in the sand
When I'm shaking my hips
Look for the swing
The words are written in the air

Dance,
I was a dancer all along
Dance, dance, dance
Words can never make up for what you do

Easy conversations, no such thing
Find More lyrics at www.sweetslyrics.com
No I'm shy, shy, shy
My hips they lie 'cause in reality I'm shy, shy, shy
But when I trip on my feet
Look at the ground
The words are written in the dust
When I'm shaking my hips
Look for the swing
The words are written in the air

Dance,
I was a dancer all along
Dance, dance, dance
Words can never make up for what you do

Dance, dance, dance

Leon och Josefin säger tjena

När Leon var spädbarn så förundrades jag över hur länge jag kunde sitta och titta på honom. Iaktta honom så intensivt att jag inte märkte att tiden gick. Nu är han snart två och ingenting har ändrats. Jag kan fortfarande sitta och titta på honom hur länge som helst. Oavsett om han äter, sover, leker eller sitter i sin egen värld och gör någonting. Han är enligt mig ett underverk och jag kan inte förstå att jag har gjort honom. Att han är jag. En liten version av mig. Jag kan titta lika mycket och länge på honom nu som när han bara var några dagar gammal. Ända skillnaden är att nu märker han det och kan komma med ett blygt leende, putta på mig och säga "maaammaaa...." och inte riktigt vet vad han ska göra med blickarna som jag ger honom. Undrar om han kan se min kärlek till honom när han ser mig i ögonen? Jag har hört att det aldrig försvinner. Det där med att man kan stirra sig blind på sitt barn, oavsett ålder. Undrar om jag sitter likadant när han fyller 25. Lika mycket som jag ska fylla i år. Jag kommer sitta likadant när han fyller 25. Då kommer han kunna fråga mig vad jag stirrar på och jag kommer kunna svara.

Dagarna går alltför fort när jag har Leon här. Jag försöker njuta så mycket jag bara kan. Jag är ledig i helgen och imorn tror jag vi ska träffa Johanna och Pontus. Två av Leons favorit personer här i världen:) På måndag ska jag och mamma till ikea. Förhoppningsvis så kan jag handla rätt mycket till lägenheten, jag har fortfarande en del saker som behövs för att jag ska kunna känna att det är hemtrevligt här.

Min telefon dog för övrigt en alltför tidig död häromdagen. Ihjälklämd i bäddsoffan när jag skulle bädda ut den. Jag har en lånetelefon nu vilket är jäkligt skönt. Jag kan bara ringa och sms:a på den. Inget internet. Jag ska ha den i ca 2 veckor. Jag kan inte ta bilder heller haha. Kameran kan egentligen inte kallas kamera på den. Så t ex inget instagrammande på denna tiden. Kanske jag överlever. Kanske inte.