När jag känner mig deppig så finns det bara en sak att göra för mig (förutom att ringa min älskade jonas, han är alltid först på listan)...sätta mig vid datorn med en cola och 200 grams marabou choklad och sätta mig och pula med mina magbilder på datorn. det är det enda sättet att må genuint bra igen..för den känslan är så äkta och så fin, orörd och "ren", vår älskade ängel som vi just nu i detta ögonblicket skapar tillsammans och sen ska komma ut i en miniversion av jonas och josefin..den känslan unnar jag varenda människa.
vad fort livet ändras ibland. från att ha stått helt still på en liten smal stig och stampat allt för länge så helt plötsligt kommer det tillfällen i livet,och tar man vara på dom så förändras livet för alltid och blir aldrig sig likt igen:) ena dagen kan man tro att man är lyckligast på jorden och sen bara ett par år senare så inser man att det ögonblicket var ingenting för nu har jag allt detta. och jag kan inte få det bättre. och jag är så fruktansvärt glad att jag har fått alla upplevelser som jag fått, positiva som negativa, jag hade inte velat ha det annorlunda.
för utan dom där vägarna, gamla brustna hjärtan och drömmar så hade jag inte varit där jag är idag. jag tackar alla som hjälpt mig på vägen och som alltid funnits där för mig, ni vet vilka ni är. och fast jag inte säger det ofta så ska ni veta att ni finns alltid i mitt hjärta och mina tankar och jag värdesätter allt ni ger mig.
Och den viktigaste av dom alla, förutom min mamma, Jonas..om jag ska förklara alla mina känslor för jonas i ett blogginlägg så kommer det aldrig ta slut. utan dig i mitt liv så hade det inte varit ett liv och utan din kärlek så hade jag inte kunnat överleva. du är min bästa vän och min älskade pojkvän. tussen pussar till dig.
nu blev det ett sånt sentimentalt fjantigt inlägg men det struntar jag blankt i..det behövs med ibland.
nico fyller år 1 december! ni är så stora brorsorna:)
åh, har glämt att skriva att vi var hos kära mikael, Tove och Bea i tisdags! en fin eftermiddag där vi drack té och åt mackor. Bea hade djupa konversationer med Jonas, som lyssnade hjärtligt. hon slutade inte konversera fast hon fick mat i munnen, nej, tjajen måste ju med få snacka av sig:) tills hon däckar helt utmattad i matstolen vid köksbordet. fina flicka. jag är så glad för vår lille kommer när den gör. det blir exakt 1 års skillnad på våra barn och dom kommer få så roligt tillsammans tror jag! jag måste lägga över bilderna vi tog på henne till datorn, så ska ni få se på världens sötaste flicka<3
nej, jag får väl gå och titta på vem som åker ur idol som resten av svenska folket.
hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar